ARTIKLAR
Till startsidan

Nyheter med politiska åsikter är inte önskvärda

Av Mats Sederholm - Publicerad 22 Januari 2018

Media rapporterar om världens åsikter om media på ett sätt som bara media kan göra. I dagarna släpptes en global undersökning som just visar hur viktigt detta med politiska åsikter i media är för nyhetskonsumenterna världen över. Det vill säga, inga åsikter tack, bara nyheter. Svenska media bemöter denna undersökning på precis samma sätt som tidigare. Allt är ett missförstånd och felet ligger hos människor. Medieproducenterna har rätt och mediekonsumenterna har fel.

En tydlig majoritet av världens befolkning vill inte ha sin nyhetsrapportering förvanskad av politiska åsikter.

Endast hälften av befolkningen i 38 länder anser att deras nyhetsmedia klarar uppgiften att rapportera nyheter utan en politisk böjelse. I Sverige är förtroendet högre, 2/3 delar anser att svenska media klarar detta.

Undersökningen från Pew Reserach Center visar också att frågan om politiskt befriade nyheter är mer viktigt i länder där man utsatts för en kraftig medial poltitisk inblandning. I Sydeuropa där man drabbats av statliga nedskärningar eller en politisk/ekonomisk intervention från EU och ett etablissemangsstöttande media så har man också större krav på ett opolitiskt media.

I USA är kraven på ett politiskt befriat media också ovanligt stora. Ett politiskt liberalt orienterat media och ett stöd för demokraterna har förstärkt den amerikanska befolkningens krav på en politiskt obunden nyhetsrapportering.
Så hur reagerar svenska media på detta?

Chefredaktören på sajten Journalisten.se Helena Giertta tror att det låga förtroendet för medias opartiskhet inte har med media att göra utan att det handlar om nyhetskonsumenterna som inte får gehör för just sina politiska åsikter och därför får för sig att media gör fel.

Vi ser alltså precis samma förnekelseretorik som i våras och i samband med att en stor undersökning om människors missnöje om media, SOM-studien, publicerades. Den gynnade mediaproducenterna istället för att söka svaren på missnöjet hos både producenter och konsumenter. ”Kunden har alltid fel” tycks vara både mediefolk som medieexperters automatförklaring.

Så här långt har det varit relativt tyst om det pinsamma beskedet om medias oförmåga att undvika vinkla nyheter politiskt. SvT Kultur tog upp nyheten där Giertta på journalisteförbundet yttrade sig*. Är detta inte märkligt? Skulle man ifall det framkom något dråpligt om vår regering endast fråga regeringen själv om en förklaring? Och vad förväntar man sig då för svar?

Efter SOM-institutets rapport i våras skrev jag en artikel (se denna sida) på SvT Opinion (som avböjt denna artikel) som just belyste förbiseendet av åsiktsjournalistiken och hellre fokuserar på faktafel. Åsiktsjournalistiken som felorsak skulle ju sätta fokus på mediaproducenterna medan faktafel som orsak till misstroende är människor och mediakonsumenters påhitt.

När nu äntligen åsiktsjournalistiken, den politiska, tas upp och bekräftar en stor anledning till misstroende mot media så leds allting om och återkopplas till mediekonsumenterna igen. Istället berättar media gladeligen om att människor i Sverige verkligen har ett stort förtroende för media. Man gjorde samma sak i våras trots att flera undersökningar pekade på det motsatta.

De flesta journalisters djupaste kall och övertygelse är att aldrig göra avkall på kritisk analys. Men vad de aldrig förstår är att deras urval av sann kritik inte är objektiv. De märker inte sina egna åsikter eftersom detta kräver en självinsikt, en medvetenhet som alltid tycks underordnad kårandor, yrkesstolthet och ägares politiska agendor. Det finns i huvudsak två orsaker till misstroende med media. Journalister och redaktörers inbäddade åsikter eller sociala mediers faktafel. Tror någon att media skulle föredra att debattera det första?

Kommer vi någonsin att få erfara nyhetsrapportering och samhällsanalyser som sätter fokus på konsumenterna och vikten av att ge ett opartiskt underlag för människor så att DE kan skapa sina åsikter istället för att låta media ha opinionsföreträde? Det är ytterst en demokratifråga och en fråga om vems åsikter som är viktigast. Ett fåtal opinionsbildare i media eller flertalet konsumenter och medborgare.

*Helena Giertta SvT Kultur
Jag tror att det kan bero på att man väntar sig att få sin världsbild bekräftad och om man då inte får det eller att man inte håller med eller att man tycket att det här beslutet är dåligt eller att den här utredningen inte borde tillsats eller vad de kan vara. Då tycker man kanske att den här nyheten eller att det här mediet inte har uppfyllt sin funktion


Analys av mediemisstroende rillrättalagd

Av Mats Sederholm - Publicerad 5 Augusti 2017

Resultatet av SOM-institutets undersökning om svenskars misstroende mot media har skapat debatt. Debatten ger dock en bristfällig och isolerad bild av mediemisstroendet då tyngdpunkten ligger på mediekonsumenter istället för medieproducenter. Med fler undersökningar som underlag syns misstroendet vara mer utbrett. Och ifall man ser till en global undersökning om människors förtroende så blir svaren häpnadsväckande. Hela den svenska debatten faller ihop som ett korthus eller som ett skvättande i en ankdamm.

Boken ”Misstron mot medier”(MMM) är en publikation från Institutet för mediestudier som beställt en undersökning från SOM-institutet där man mäter förtroendet för journalister.

Förutom analyser av undersökningen så saknar den en balanserad syn på förhållandet mellan medieproducenter och mediekonsumenter. Jesper Strömbäck och Bengt Johansson skriver i kapitlet ”När bjälken sitter i betraktarens ögon: om fientliga medier-fenomenet” om den vilseledda konsumenten. Men att bjälken kan sitta i journalisters och redaktörers ögon tycks vara helt främmande.

Felaktiga fakta skapat av nättroll och alt.-media har lett fram till en debatt om korrekta fakta. Samtidigt gagnar ”Korrekta-fakta-versionen” av sanningen traditionella media eftersom de prioriterar den noggrannheten medan deras egen åsiktsjournalistik,” utvalda fakta” sällan granskas varken i MMM eller i debatten.

DN har publicerat i storleksordningen 3500 artiklar om Donald Trump det senaste halvåret, nästan alla är kritiska, ogillande eller spydiga. Det borde vara intressant att fråga sig ifall mediekonsumenter kan förlora förtroendet för media under sådana omständigheter. En av få journalister som berört saken är Joris Luyendijk som i DN skriver:

Och konsekvensen är att journalister blir partiska inför de nyheter som de lovat att bevaka objektivt. För hur rapporterar man neutralt om Trumps påstående att han blivit avlyssnad av Obama?

Varför är det så svårt att rapportera utan att ”tycka”? Att felet ligger hos konsumenten blev uppenbart i juni då CNN-producenten Jimmy Carr avslöjades med sin syn på de amerikanska väljarna som ”They're stupid as shit.”

MMM som jag nu refererat till skänker ändå nyanseringar av mediemisstroendet tack vare författare som Andreas Ericson och Edvard Lind. Andreas Ericson tar upp några exempel på förnekelsestrategier hos media:

”Kanske känns det också skönt att få nypa till envisa kritiker genom att bunta ihop dem med fascister. Men risken är att den slutgiltiga effekten blir lite som den vid sängvätning – kanske varmt och gott i början men snart betydligt obehagligare eftersom man riskerar att alienera stora grupper som medierna är beroende av som både konsumenter och finansiärer.”

MMM och debatten upprepar gärna SOM-undersökningens slutsats att stödet för media är stabilt och att det inte finns någon trend för minskat förtroende. Mediakademins förtroendebarometer från 2017 säger istället att förtroendet för media minskar kontinuerligt sedan 2011 inte minst för DN som förlorat förtroendet bara det sista året och nu slår Frälsningsarmen med endast 2%. Förtroendet för morgontidningarna har dalat kontinuerligt de senaste 2 åren. Detta förringas i MMM med motiveringen att en sådan här trend är otydlig!

I Novus undersökning från 2016 sägs att 60% av svenska folket tror att media medvetet vinklar nyheter för att skapa den bild de föredrar (att jämföra med SOM-institutet som menar att ca 49% anser att media skulle vara opartiska). Detta förringas i MMM som människors ”förutfattade verklighetsuppfattningar, åsikter och värderingar.”

Om man ser till de stora och globala förtroendeundersökningarna som exempelvis Edelmans Trust Barometer 2017 så blir bilden än mer intressant. Den berättar att förtroendet för media i Sverige ligger på 33% och att Sverige befinner sig bland de 10 länder (av 28) med lägst förtroende för media. Edelmans undersökning förringas i MMM som ”ett oroväckande tecken”.

Man får en känsla av att hela den svenska mediedebatten är injicerad med morfin för att dämpa eller blunda för smärtan. Den globala bilden är nödvändig för att förstå sammanhangen. Edelman visar att det allmänna förtroendet för institutioner i världen sjunker.

Kretsloppet av Misstroende - > Oro -> Populism snurrar allt snabbare.

Att den svenska misstroendedebatten stänger dörrar måste bli ett exempel och inte ett steg i ett fortsatt samhällssjälvplågeri där människor rusar till nästa möjliga radikala parti i jakt på samhällstänkande friskluft. Edelmans konstaterar att trenden bland människor i deras syn på hur samhället ska styras är: ”Med människor, inte För människor”. Institutioners tolkningsföreträde såsom media, politiker, myndigheter eller företag försvagas kontinuerligt. En spännande utveckling för alla. Skrämmande för somliga och glädjande för andra.



Korrekta fakta vem bryr sig?

Av Mats Sederholm - Publicerad 29 Mars 2017

Striden om vem som använder korrekta fakta har gått het en längre tid. Frågan är bara ifall hedersfrågan om korrekta fakta egentligen bara skymmer en annan minst lika stor felkälla, den om vilka fakta man väljer ut. Inte särskilt omdebatterad och förmodligen eftersom såväl politiker som media är skyldiga.

Media har i sitt krig mot Trump och alternativa media anfört sig själva som väktare av korrekta fakta och med detta placerat sig själva som det enda trovärdiga och självklara alternativet som nyhetsförmedlare och analytiker av omvärldshändelser. Alternativa nyhetsförmedlingar är i deras retorik att betrakta som mer eller mindre extremistiska eller farliga i sina uppsåt. En sån här typ av svansföring fungerar förstås så länge alla media följer samma värderingar så att självkritik gemensamt kan hållas på avstånd. Det är en kortsiktig strategi där påpekandet av faktafel i allmänhet går hem i stugorna men bara till en viss gräns. För det finns något som lätt får en större betydelse.

Tvivlet.

Det fakta- och detaljresistenta tvivlet. Det allmänna, det populistiska, det lättsamma och ”ogrundade” tvivlet som sprider sig och som kan få ett ”orättvist” behandlat media och dess reportrar att nästan börja grina i direktsändning och politiker att ständigt höja ett varningens finger.

Men likväl, faktanördarna har fel!

Tvivlet är lika viktigt som fakta, missnöjet har sin egen integritet, sin egen valuta och egen tyngdpunkt. Tvivlet är lika starkt och avgörande som fakta är och heller inte per automatik underordnat fakta eftersom en felaktig rapportering inte nödvändigtvis har med felaktiga fakta att göra, såsom medias chefsideologer på redaktionerna nu försöker heja på sin reportrar med.

Det går nämligen att skapa ”lögner” med enbart korrekta fakta.

Det beror på VILKA korrekta fakta man väljer ut. Och VILKA korrekta fakta man filtrerar bort. Det finns alltså faktafel och fel orsakade av filtrering som jag kallar för filtreringsfel. Med en utvald blandning av fakta signerad Dagens Nyheter ges deras verklighetsbild, en annan faktakorrekt blandning signerad Jimmy Åkesson skapar hans verkighetsbild liksom att en av Jonas Sjöstedt eller Göteborgsposten skapar ytterligare verkligheter.

Ju mer liknande värderingar man har desto mer liknande blandning av korrekta fakta kommer man att samla ihop och sedan sälja ut som den absoluta sanningen. Och i motorsportstermer: Journalister och politiker kör alltså för sina respektive stall.

Tvivlet står över korrekta fakta eftersom tvivlet inte bara är grundat på faktafel utan också på dessa filtreringsfel (”jaja vi vet ju vad dom tycker dom är ju xxx-ister”). Människor känner på sig när det inte stämmer. Missnöjet är terrängen medan politikers korrekta, sakliga och på undersökningar välgrundade argumenterande är kartan. Terrängen vinner eftersom den hör till verkligheten, missnöjet vinner eftersom det uttrycker en brist, en känsla som helt enkelt bara finns, oavsett varför. Fri och valid i sin egen mening bortom all intellektualism.

Så vem bryr sig om korrekta fakta?

De flesta borde det förstås eftersom det självklart höjer informationskvalitén men framför allt så är det de som tjänar på det för sin argumentation och utvalda faktas skull, som bryr sig.

Det finns ingen anledning att respektera värdet av korrekta fakta om man inte heller uppmärksammar faktaurvalet.