Det är medborgarna som är samhällets grund och det är medias (main stream media) demokratiska skyldighet att ge medborgarna bästa möjliga underlag för sina beslut i både vardagen och i större sammanhang som exempelvis inför ett riksdagsval. Information som är så värderings- och identitetsbefriad som möjligt. Att verka för detta är Medialeaks syfte.

Den nya systemkritiken

Under flera år har ett stigande missnöje med samhällets stoder såsom politiken, media, underrättelsetjänster, banker med flera ökat. Det har skett samtidigt i hela västvärlden.

De senaste årens uppmärksammade höger- och vänsterpopulism är följden av många års groende ifrågasättande och uppgivenhet över gällande samhällsordning. Ifrågasättandet av vårt västerländska samhälle har de senaste åren slagit ständiga rekord när det gäller demonstrationer och protester långt innan debatten om populism kom igång. Denna aktivism har dock inte rönt samma uppmärksamhet från media som exempelvis högerextremism.

För exempelvis tio år sedan ägde den politiska debatten rum innanför samhällets ramverk medan den idag har utvidgats till att också innehålla samhällets ramverk. De politiska alternativen stod då förenklat sett mellan höger och vänster. Detta återspeglades också hos våra nyhetsmedia, vår press och deras exempelvis borgerliga och socialdemokratiska profiler. Ett fridfullt och lagom turbulent samhällsklimat garanterade en illusion av ett civiliserat tanke- och debattklimat. ”Allas” åsikter var ju representerade. Medborgarna uppfattade alternativ och mångfald.

Idag har ifrågasättandet som sagt börjat inkludera själva ramverket. ”Arbete-konsumtions-karusellen”, individualiseringen, den ekonomiska tillväxten och övervakningssamhället är trender och delar av ramverket som inte längre ses som självklara.

Allmänheten har delvis förflyttat sig ut från det gamla ramverket och dess normsystem samtidigt som ramverket i sig genom globaliseringen har förflyttat sig bort från medborgarna. Från ett medborgarperspektiv syns det gamla ramverket, etablissemanget, som grått och onyanserat. Media har inte följt med i förändringen och befinner sig kvar i den "gamla ordningen", i den gråa etablissemangsmassan. De bevakar allmänhetens nya åsikter och de nya politiska alternativa som allmänheten skapat en marknad för. Allt kategoriserat som populism. Media borde ha förflyttat sig så att de hade en oberoende position (se den ljusgråa cirkeln).

Synen på den grå etablissemangsmassan har utvecklats till ett allmänt ifrågasättande av den nuvarande västerländska kulturen med sina liberala värderingar, kapitalism, banker och representativa demokrati. Normer och instanser som sammansmällt till en för medborgaren grå oantastbar massa som dessutom distanserat sig från människor och vardagen genom globaliseringen och därmed urholkat demokratin, folkstyret och tanken att makten ska utgå ifrån folket. Missnöjet har också kanaliserats som den i media i sammanhanget så uppmärksammade högerpopulismen och nationalismen.

Samhällets motkraft

Det breda missnöjet med samhällets styrande har fått en rekyl, en motkraft.

Motkraften består idag av en alltmer uniform offentlig sköld, en hybrid av politiska och mediala krafter som delar på gamla samhällsnormer som hittills varit osynliga genom sin självklarhet och genom att inte ha varit kritiserad.

Motkraftens röst är våra nyhetsmedia, kulturskribenter med flera som genomgått en snabb mobilisering. De har inte hängt med i framväxandet av det nya ifrågasättandet av samhällsramverket. Den gamla binära synen på det politiska landskapet är fortfarande utgångspunkten för deras självbild och världsbild och är fortfarande vad som bestämmer den politiska debattkulturen. I den gamla ordningen är de exempelvis bevakare av den politiska makten, i den nya ordningen och från ett medborgarperspektiv så syns de istället som allierade med sina "syskon" i den etablerade "kasten".

I framväxten av denna motkraft så har en traditionell mångfald av politiska eller filosofiska idéer fått ge vika. Idag för man agendajournalistik, opinionsjournalistik och beredskapsjournalistik på bekostnad av innehåll, nyans och djup. Nyhetsmedia och dagstidningar har blivit redaktörers och skribenters plattform för sina personliga värderingar i linje med etablissemangets (det självklara alltet från journalistens perspektiv), istället för att ge en frimodig, mångfacetterad och för läsarna berikande bildning. Det i stort sett unisona bemötandet, rapporterandet och framförallt ställningstagandet i samband med Brexit och det amerikanska presidentvalet avslöjade med definitiv tydlighet medias flockmentalitet och gemensamma politiska värdegrund. De flesta journalister är dock omedvetna om sin subjektivitet. De uppfattar inte sina egna värderingar eftersom värderingarna är desamma som samhällets normgivande och självklara. Men medborgarna ser det.

En majoritet av den svenska befolkningen anser att media medvetet vinklar nyheter för att skapa den bild av samhället de föredrar. (Novus 2016)

Det mediala grupptrycket

Ett medialt grupptryck har således vuxit fram, en förväntan på att alliera sig med gamla koncensusåsikter och värderingar har ökat. Ett ”sitt ner i båten”-klimat har tvingat anställda reportrar, krönikörer, journalister och frilansare till försiktighet under redaktionsmöten eller till medvetet välfriserade artiklar. De flesta sluter omedvetet upp kring den nya mobiliseringen. Den nya mediala hetsen och argumentationen har lett till att åsikten i en viktig och principiell sakfråga ges samma viktning som kravet på objektivitet och en demokratisk hållning. Åsikter som ger uttryck för misstänksamhet mot myndigheter, politiker eller journalister behöver man inte respektera eller nyansera. Ett radikalt religiöst, filosofiskt, socialt och politiskt tänkande placeras bekvämt i samma fack som fascism och högerextremism. Men många journalister med ett genuint kall och med en mer självständig och frimodig personlighet känner sig obekväma i denna kåranda där missnöjet och "byket" nu måste sättas åt. Det saknas ett patos och en rättfärdighet.

De flesta journalister väljer sitt yrke eftersom de vill analysera, förstå och förklara komplexa sammanhang till en bred publik. Det är ett av världens viktigaste och mest ansvarsfulla yrken som vi ser det. Journalisten är en av demokratins viktigaste bärare.

Endast var fjärde svensk litar idag på journalister vilket är en helt ohållbar situation. (Edelman Trust Barometer 2016)

Den journalistiska självbilden som en samhällets beskyddare med de rätta etiska idealen framstår idag för omvärlden som en gammal envis och förlegad media- och maktkultur. Detta är en av anledningarna till Medialeaks uppkomst. Trycket inuti kåren och behovet av att få utrycka sig fritt och sakligt är stort. Ett vitalt, öppet och levande medieklimat är efterlängtat av många vetgiriga och nyfikna medborgare och inte minst journalister.

Vi lever alla under ett ekonomiskt tryck och med anhöriga att ta hänsyn till för att överleva materiellt. Vi har vänner, kollegor och en arbets- och umgängesjargong vi måste anpassa oss till för den sociala välfärden. Det är i praktiken omöjligt att ifrågasätta bevekelsegrunderna för ens arbetsgivare, uppdragsgivare eller ägare utan att riskera sin egen trygghet. Att skriva samhällskritiskt är en sak, att skriva systemkritiskt är något annat.

Vi är övertygade om att det finns ett uppdämt behov av åsikter, avslöjanden, artiklar och läckor som allmänheten aldrig får ta del av.

Medialeaks är den första svenska uttryckskanalen där journalister eller andra roller inom den professionella medievärlden kan få komma till uttryck utan att behöva stöta sig med kollegor och riskera sitt varumärke och karriär.

Om oss och varför du skulle välja oss

Jag heter Mats Sederholm, jag är 59 år, krönikör, författare, publicist, IT-utvecklare och initiativtagare tillika ansvarig för Medialeaks.

Jag är en politiskt och existentiellt oberoende utforskare av människor, politik och världen.
Jag arbetar journalistiskt men har ingen koppling till eller lojalitet med mediebranschen eftersom den aldrig varit mitt forum, ursprung eller skola.

Medialeaks består av flera människor som brinner för samma syfte. Människor med intresse för politiska och existentiella frågor, sakkunniga inom olika genrer och med en positiv inställning till journalistik och upplysning. De kan liknas vid konsulter.

Hur kan du då lita på oss och på mig som ansvarig?

Det kan du inte eftersom du och jag inte känner varandra. Du skulle behöva känna till mina synsätt på världen, min förmåga att hålla vad jag lovar och vad för etik jag besitter. Du har säkert frågor om såväl mig som oss. Frågor som jag gärna vill träffa dig och få möjlighet att svara på!

Ett sätt att förstå vem jag är vore förstås att läsa mina krönikor på Klar Sikt. Ett ännu bättre sätt är att köpa (eller be ditt bibliotek att köpa in) min och Linda Bjuvgårds bok Kollision och analysera den noga. Googla och rannsaka såväl positiva omdömen som märkliga ifrågasättanden av mig och vad jag skrivit eller sagt.

Med tanke på den överhettade debatten om högerpopulism, extremism och nationalism så vill vi med detta ha sagt att detta inte är någonting som Medialeaks speciellt sympatiserar med. Vi stödjer ingenting annat än fria tankar, demokrati och respekt för medborgares åsikter oavsett sakinnehåll.

Bilda dig en egen uppfattning. Det torde redan vara en av dina främsta egenskaper eftersom du valt att ta kontakt med Medialeaks och därmed gå din egen modiga väg.

Kontakt

Initiativtagare och Ansvarig utgivare:
Mats Sederholm

Aktiv för:



Blogg: Artiklar av Mats Sederholm www.matssederholm.wordpress.com
Telefon: +46707552119  10- 22
Skype: mats@sederholm.nu
Twitter: human_creations
Mejl: info@humancreations.se
Facebook: matssederholm
Bok: www.collidingworlds.net  eller www.kollision.humancreations.se
Författare: www.amazon.com/author/matssederholm